10 november 2013    Jannika    Uncategorized   

Larmsignal från ett friskvårdsombud

Ett öppet brev till ledningen i det företag där jag var anställd som Leva Livet-inspiratör, där jag hade velat arbeta kvar men blev tvungen att säga upp mig när de försämrade villkoren.

Eftersom mitt syfte inte är att hänga ut någon enskild individ, institution eller företag har jag plockat bort alla namn. Omänsklighet och profithunger förekommer på många ställen, det är inte det som är poängen. Poängen är allas vårt medmänskliga ansvar.

Poängen är inte vad någon annan gjort eller inte gjort. Poängen är vad någon kan göra. Någon jobbar kvar, och kan göra bästa möjliga av varje stund. Någon går, och kan säga ifrån till arbetskamraternas försvar. Någon företräder facket, det är förknippat med många möjligheter. Någon är anhörig, det är en stark påtryckningsgrupp. Någon är chef, då har man ett beslutsmandat, och så kan man säga ifrån uppåt. Och någon har makten och kan fatta ett bättre beslut.

Poängen är inte vad någon annan gjort eller inte gjort. Poängen är att vi alla har ett val. Samhällsklimatet hårdnar, villkoren försämras steg för steg för dem som redan från förut bär de tyngsta bördorna. Vinsterna ökar, och det håller på att uppstå en ny nästan rättslös samhällsklass av ofrivilligt deltidsanställda och eviga timvikarier. ”Prekariatet” talar man om. Som inte företräds av någon. Som får det sämre och sämre. Och när de protesterar säger man: ”Passar det inte så är det bara att gå”. Men det är inte bara att gå, om det inte finns någonstans att ta vägen.

En person i den här historien sade till mig: ”Jag har ingenting med det här att göra, jag måste ju bara göra som det är bestämt uppifrån.” Men det är inte sant. Det är människor som bestämmer vilka regler som ska gälla. Människor som verkställer besluten. Samhället, det är vi. Vi människor.

Poängen är inte vad vi inte kan göra, utan vad vi kan göra. Var och en av oss, utifrån vår speciella möjlighet.

◊   ◊   ◊   Här följer brevet:    ◊   ◊   ◊

En larmsignal från ett friskvårdsombud

På företagets hemsida kan man läsa bl.a. följande:
”Vi är ett företag där man bryr sig om varandra”
”Som medarbetare i – - – arbetar du i en organisation där man vet att medarbetarna är företagets viktigaste resurs.”
”Vi arbetar fortlöpande för att höja frisknärvaron, förebygga ohälsa och öka livskvaliteten hos våra anställda.”

Det är glädjande, och verkar innebära att vi är överens om att det är viktigt med medarbetare som mår bra.

All forskning kring stress och utbrändhet pekar på att en av de allra största riskfaktorerna för stressrelaterad ohälsa är frånvaron av möjlighet att påverka sin egen situation. Det är därför jag skriver detta.

En beskrivning av läget

På vår arbetsplats har de senaste månaderna införts en rad försämringar vad gäller de anställdas möjligheter att få ihop livspusslet. Här är några:

Avskaffande av möjligheten att vid behov byta arbetspass med varandra.
Införande av fast schema strax innan jul med kortast möjliga varsel.
Förbud mot semester i december.
Stämpelklocka med löneavdrag till följd av faktorer som man inte har minsta chans att påverka (såsom t.ex. trafikstörningar).
Ett nytt schema omfattande ett udda antal veckor, vilket skapar problem för de många varannan-veckas-föräldrarna.
Många ofrivilliga deltidsanställningar, och trots detta påbud om att arbeta lika många helger och kvällar som heltidsanställd personal.
Nu försämras också möjligheterna att jobba extra, genom ett nytt system där man inte längre personligen blir tillfrågad om att arbeta extra utan istället måste delta i en huggsexa genom automatgenererade sms till flera personer.
Samtidigt som det införts förbud att ha sin mobil på under arbetstid.

Till detta kommer vad många uppfattat som ett kallt och inhumant bemötande, bristande bemanning, förvirrande och nedlåtande svar på berättigade frågor.
Exempel 1: – Ny regel: man måste sjuk- och friskanmäla sig före klockan tio. – Och vad händer om man insjuknar senare på dagen? – Det är så osannolikt så det händer inte.
Exempel 2: – Till passbyten säger vi nej. – Det är en av de största riskfaktorerna för stressrelaterad ohälsa. – Om man vill ha en sådan flexibilitet så kanske man ska söka sig någon annanstans.
Exempel 3: I många fall har man tagit bort överlappningstiden, dvs tid för rapportering mellan för- och eftermiddagspersonal.
Exempel 4: företaget har en enda person anställd på halvtid med ansvar för allt från vaktmästeri och brandskyddskontroller till städning av alla gemensamma utrymmen (tre våningar, sex avdelningar, tre tvättstugor, soprum, förråd, kontor, omklädningsrum, toaletter….) När detta inte fungerar åläggs vårdpersonalen att täcka upp så att företaget ändå ska klara kommunens hygienkontroll.

Som en följd av allt detta håller det på vår arbetsplats på att uppstå ett slags krigssituation: många är arga, ledsna och stressade, de som har möjlighet säger upp sig och söker andra jobb, de som säger ifrån blir tystade, de som är kvar får allt svårare att finna lust och arbetsglädje, vilket är en förutsättning för att kunna ge de boende det där lilla extra som vi alla vill att de ska få.

Nog kan vi hitta på nåt bättre än det här!

I detta läge ser jag det som min uppgift, som friskvårdsombud, som Leva Livet-inspiratör, som fd ensamförälder till tre barn och inte minst som MedMänniska, att vara en väckarklocka.

Det här är inte sättet att skapa varken lönsamhet eller kvalitet i vården. Kvalitet i vården skapas inte primärt genom kontroll, piskor eller blanketter, kvalitet i vården skapas genom kärlek, omtanke och närvaro. Lönsamhet skapas inte genom att driva personalen till magsår, uppsägningar och passivt motstånd utan genom att skapa en arbetsmiljö som präglas av mänsklighet, delaktighet och arbetsglädje, som inspirerar till kreativitet och engagemang.

Det går inte att komma förbi det faktum att god omvårdnad i grunden handlar om mänsklighet. Sådant kan inte kontrolleras eller kommenderas fram, det kan bara ges av Människor, för Människor. Människor med mjuka händer och värme i ögonen, levande, uppmärksamma, omtänksamma.

Några förslag

Jag vill uppmana företagsledningen att ta på allvar det man så klokt skriver på sin hemsida.
Jag vill föreslå att man slutar gestalta verkligheten som ett krig mellan chefer och underställda, och att vi istället odlar förståelse för varandras situation.

Här följer en rad förslag på åtgärder för att öka den upplevelse av ”delaktighet, engagemang och vi-känsla” som företaget beskriver på sin hemsida. Åtgärder som kan förebygga massuppsägningar, sjukskrivningar, ohälsa och vantrivsel på vår arbetsplats. Åtgärder som kan göra att företaget får personalen med sig istället för mot sig.

1. en ny policy för passbyten:
- vi personal låter bli att be om passbyte för sådant som istället kan planeras, flyttas på etc (ex bokade läkarbesök, utvecklingssamtal på dagis…)
- När vi ändå behöver byta pass (ex. ingen barnvakt, bästa vännens bröllop…) beviljas det om det inte finns väldigt starka skäl för avslag
2. införande av ett visst mått av nåd vid stämpelklockan
3. större flexibilitet vid planerad/sparad semester
4. kvälls- och helgpass i proportion till tjänstgöringsgrad
5. möjlighet till heltid för den som önskar
6. ett schema med jämnt antal veckor
7. personlig kontakt vid t.ex. extrapass
8. möjlighet att ha sin egen mobil på ”tyst”

Vi är varandras arbetsmiljö. Det är ju synd att skapa en arbetsmiljö full av missnöje, motstånd och ofungerande. Varför inte istället gå in för att skapa den bästa arbetsplats vi kan hitta på, som ger människor lust att göra sitt bästa?

Till slut vill jag citera en skylt som man satt upp på Djurgårdsbrunns värdshus:

Viktig information!

På grund av personalbrist arbetar här numera endast Människor. Dessa är väldigt sällsynta och ömtåliga, så vi ber er vänligen att vara varsamma med dem.

Ledningen